onsdag 25 april 2012

Viktoriakyrkan i Juktådalen


.....-Farfar hadd ett bra notvarp väst om hänna. Dä va för dä va så bra fiske farfar hadd släje ner här. Men Svalls påstod dä va hans notvarp. Sen dess har man kallä dä notvarpe "Trätan". Å han höll ju på å skrämm ihäl pappa min. När pappa var ensam i kåtan, han va ju bara liten pojk då, kom Svallsgubben å to en getabock. Så hytte han mä näva åt pappa å sa :" Om du säj te nagen vem som har täje bocken så är du dödens". Sen den dan var pappa livrädd för å gå ut ända tess länsman kom å to tjyvgubben. Kanske dä va därför pappa vart sjuk, han vart ju som yr i huve. Man hitte ju han ihälfrusen ut på sjön.
-Ja, det måste ha varit en svår tid för mor din.
-Jo, men dä gick ändå för ho miste alri tron på Honom som ser till änkor å faderlösa.
- Men berge dänna har ja nästan svårt å se åt. Dä va ju dänna farfarsfar vart ihälskutten. Dä ä som ja ser han klättren på nå hyll där berge ä som brattest. På en hyll unner sej har han björn som han mä spjute ska mot net te kamraten mä bössa. Då small ett skott. Farfarsfar känn hur dä svir te i bröste, tappe tage å fall ne te björn. Farfar berätte att mor han allri kunn glöm hur farfarsfar skrek när björn bet sönner huve hans. Hon kunn tvärvakna mitt i natta å hör dä där skrike. Kamraten vill ju skyll allt på björn. Int hadd han skutte åt farfarsfar. Men farfarsmor to vara på barmlappen å vise kulhåle för prästen "Ja", sa prästen, "dä ä bra om han kan bära dä där te sommaren". När sommaren kom hängd han sej i en bjärk mitt för Slätvik.

Det blev många pratstunder med Nils och alltid hade han något intressant att berätta. Nils hade blivit ett med den natur han vuxit upp i. Hans favoritnöja vintertid var att med hjälp av spårstämplar i snön studera djurens liv. Han blev en mästare på "fälen".

När Viktoriakyrkan invigdes lyste Nils fryntliga anlete mer än vanligt och helgerna där blev för honom verkliga högtidsstunder som han höll kvar i det längsta. Han lämnade väl inte gärna kyrkplatsen förrän prästen låst prästhärberget och gjort sig redo att fara därifrån.

Berättelse av Göte Haglund

// UllaMona

5 kommentarer:

Synnøve. sa...

Tack!
Det är allt jag kan säga...
Historia är alltid spännande...
Tack igen.
Kram.

annette sa...

Så spännande att läsa, läste imorse men var tvungen att läsa igen för att riktigt förstå det hela.
Så mycket det finns att skriva på bloggen egentligen, mycket som kan bevaras i många, många år!

Tack och Kramen!

annette sa...

Glömde ju att skriva att bilderna på kyrkan är så fina, och så vackert den ligger!

UllaMona sa...

Nu försöker jag att svara via ajfånen. Jag tycker om dessa små berättelser av Haglund, kul att läsa eftersom jag känner igen dalgången och har hört talas pm personerna

Jan sa...

Hej UllaMona!

Göte Haglund var min far. Trevligt att någon läser hans böcker.

Jan Götesson
Australien